KOIIA/Reflections on Hjörne & Säljö/Några tankar från Ingela

Det är intressant att man inom skolan väldigt gärna vill diagnostisera de barn som på ett eller annat sätt inte passar in och att det tycks finnas en uppfattning om att bara barnet har en diagnos så är det bra och man kan "gå vidare". Så enkelt är det naturligtvis inte, samtidigt som det ju faktiskt finns barn som har speciella svårigheter. Att se diagnoser som en enkel utväg att förklara alla möjliga anpassningssvårigheter hos barn tycker jag är något som är problematiskt, men jag anser inte att man ska förkasta allt vad diagnoser heter heller, för t.ex. då det gäller elever som får diagnosen Aspergers syndrom, så faller många bitar på plats och elevens behov av struktur, ordning och tydlighet kan bättre tillgodoses, liksom att man får större förståelse för sociala problem som kan finnas i relationen till klasskamraterna. Samtidigt är det ofta så, som Annaliina skriver utifrån Hjörne och Säljö, att hela problemet läggs på eleven medan läraren kan fortsätta driva sin undervisning på samma sätt som förut. För att diagnoser ska ha någon funktion och bli till en hjälp för de elever som fått dem, så måste man gå flera steg längre och också titta på undervisningen, miljön i klassrummet och liknande. Där finns det mycket att göra!

Google Translation

Some thoughts from Ingela

It is interesting that within the school very much like to diagnose the children in one way or another do not fit in and there seems to be a perception that only the child has a diagnosis , it's good and you can "move on" . It's that simple , of course not , while it actually has children who have special difficulties. Seeing diagnoses as an easy way to explain all the possible adjustment difficulties in children, I think, is something that is problematic , but I do not think you should dismiss all of what diagnoses named either, for example, in the case of students who are diagnosed with Asperger's syndrome, so many pieces fall into place and the student's need for structure , order and clarity can better accommodated, as well as to obtain a greater understanding of social problems that may exist in relation to classmates. Meanwhile, it is often the case , as Annaliina writes based Hjörne and Säljö, the whole problem is put on the student while the teacher may continue to pursue their education in the same way as before. To diagnoses must have some function and become a help to the students who received them , so you have to go several steps further and also look at education , the environment in the classroom and the like. Where there is much to do!